Börjar bli lite smått galen på fransoserna. Och det efter 1,5 dagar. Är det verkligen för mycket begärt att åtminstone befolkningen under 40 jordsnurr ska besitta lite grundläggande engelskakunskaper? Och vad är grejen med att aldrig kunna säga hej tillbaka på samma språk som jag tilltalar de med? Det är som att ordet "Hello" är bannlyst och straffet vore att typ behöva uppträda hövligt och välkomnande mot turister.

Igår förstod exempelvis den unga tjejen på McDonalds inte ordet "salad" trots att det på den franska menyn stavades "salade" och möjligen, möjligen, uttalas lite annorlunda. Jag vill även tillägga att vi gjorde samma beställning på sallad två gånger och hon missförstod alltså båda.
Busschauffören fattade heller ingenting av min grundläggande fråga trots att jag adderade såväl genomtänkta som graciösa gester och tanten på parkbänken fattade verkligen ingenting. I en kvart konverserade hon med mig, i stort sett uteslutande på franska, trots att jag gång på gång förklarade att jag inte förstod vad hon sa utan bara pratar engelska. Borde hon liksom inte tycka att ett samtal blir ganska torftigt utan någon input?
"Only anglais?" sa hon faktiskt några gånger och jag kände något slags hopp men sedan fortsatte hon sin säkerligen jätteintressanta konversation på Det Enda Acceptabla Språket. Då och då använde hon en intonation som jag förstod innebar en fråga, jag förklarade då återigen att jag inte förstod och så var vi tillbaka där vi började. Vi skrattade lite i allafall och det var ju trevligt, men sen var hon tvungen att skynda vidare och jag har ingen aning om vart men med tanke på hur länge hon försökte förklara så fick jag nog egentligen en grundlig förklaring.

Jag trodde i allafall att jag hade gjort mig förstådd när jag pratade med städerskan på hotellet, det hade jag såklart inte.

Igår flög jag och Per till Cannes (gick bra förutom att vi blev lite försenade då en fågel flugit in i planets ena motor och blivit till många små fåglar), där han idag ska spela WSOPE. Turneringen ska börja om exakt tre minuter och för exakt 11 minuter sedan så utförde jag tricket "Låtsas glömt nyckelkortet på rummet när vi står utanför och Per är stressad för vi måste komma in nuuhuuuu" och det blev synnerligen lyckat för hans röst både darrade, sprack och gick upp i falsett! Jag är särskilt nöjd med själva finalen när jag trollade fram kortet bakom Pers öra.

Piraterna vann igår, mycket skoj.
Men ännu skojigare är nyheten att Ralf Edström ska vara med i årets upplaga av På Spåret! Förutom Glenn Strömberg är han helt klart min favoritkommentator. Jag har kanske inte direkt tänkt att Raffe är en självskriven gäst i just ett allmänbildningsprogram, men kanske kan han överraska med gedigna kunskaper? Förmodligen inte, men ser i allafall fram emot ytterligare en härlig säsong! 

Och idag är det onsdag också, som ni ser i rubriken. Det vill säga Goodiebagskväll!
Eftersom det alltid går dåligt när jag egentligen vill vinna så ska jag ägna en stor del av eftermiddagen till att intala mig själv att jag egentligen vill förlora och bara göra riktigt usla beslut. En ny form av omvänd pokerpsykologi som jag tror mycket på!
Jag ska även spela en annan turnering som jag kvalat in till, och då hoppas jag väl att det går riktigt uselt i den också då, eftersom den har fina priser.

Nu märker jag här att den lilla grannpojken på våningen ovanpå har fått en ny leksak med hjul som både kan åka jättefort och samtidigt låta jättemycket - härligt!

På återhörande!

Älskar även att Aftonbladet varnar för bilden trots att de smackat upp den på förstasidan.

Och så älskar jag träpåken i armhålan också, det ser väldigt trovärdigt ut. Och läser man artikeln så älskar jag även att kvinnan som lejde torpeden tydligen hade sett honom och det tänkta mordoffret tillsammans dagen efter mordet, när de spatserade runt på stan.

Det här är en torped med öga för detaljer!

Idag är ingen vanlig dag för idag bakar jag nämligen bullar! Det var säkert 13 år sedan sist, och på den tiden tog nog mamma det största ansvaret ändå.
Det började riktigt uselt med att jag glömde mjölken på plattan och den blev JÄTTEHET och en evighet väntade för att få den sådär fingervarm så att de satans jästsvamparna skulle bli nöjda. Jag hann till och med att svänga ihop en omgång bondkakor under tiden (pluswhine, typ).
Efter detta kak-sideevent hade mjölken fortfarande långt ifrån rätt temperatur och helt plötsligt låg det visst 7 dl lite svalare mjölk i kastrullen istället för de, enligt receptet, optimala 5 dl. Och för er ekonomiska människor som undrar så hällde jag givetvis tillbaka den överblivna mjölken i mjölkpaketet igen. Den som spar han har i osäkra tider.

Igår var Per och jag och köpte blommor. Fast Per satt faktiskt kvar i bilen för han hatar blomaffärer jättemycket. Till och med mer än vad han älskar att umgås med mig.
Men det är okej. I blomaffärer blir nämligen Per antingen yr, illamående och ger ifrån sig konstiga ljud alternativt känner ett tvång att dra ordvitsar om varenda växt i hela affären och det brukar bli ganska jobbigt ganska fort.

Jag, däremot, älskar att gå i blomaffärer! Först går jag längs med raderna och kollar utbudet och insuper atmosfären. Sen går jag tillbaka till ingången och kollar igenom hela affären igen. Tredje gången kan man kanske börja ta beslut.

Nu är jag hemma igen, och ska förhoppningsvis mäkta med att producera mer än ett inlägg i veckan!

Har inte spelat någon poker sedan goodiebagen i onsdags (gick lite sämre än fine) och drog således precis igång en Omaha-turnering. Kände nämligen lite press för att kunna ha ordet poker däruppe. Kanske har jag dåligt samvete helt i onödan då arbetsmoralen hos denna yrkeskategori inte alltid är skyhög. Fyra timmar poker i veckan (goodiebagen brukar ju normalt sett gå rätt bra, hehehe) är kanske ganska genomsnittligt.

För mig personligen alltså, så bli inte alltför uppspelta mina jättemånga läsare. Kom som tidigare rapporterat trea i en turnering i veckan, i vilken jag även fick en ticket till en större turnering. På något vänster bärgade jag precis silvermedaljen och adderade ganska många mer dollar till min lilla rulle!! HU är inte direkt det jag är bäst på, det kommer nog tvåa från slutet efter matlagning, så det kändes som min grymma motståndare vann rättvist.  

Men det är ju kvällar som denna man VERKLIGEN funderar över om man gjorde rätt som valde den akademiska banan framför ett liv som pokerproffz!?!?! Hehehehe inte riktigt kanske, men det är ju trots allt rätt sorgligt att jämföra mitt och Pers konto.